Kyrkeruds målerilinje 2011-2012 -

redovisning Walking in your shoes

hängning

redovisning

bra jobbat

2011-02-07 @ 12:19:41 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Anne Marie och Sebastian

Känner att jag är någon dag försen med att redovisa här på bloggen hur mitt arbete med Sebastian och Anne Marie var, men kände att det kunde vara kul att skriva ner och sen ville ju mamma också veta!

Det har varit himla kul att ha Sebastian och Anne Marie som "projektkompisar" eftersom vi är så olika, men ändå lika. Det har varit väldigt roligt att pröva på deras skor, då man blir trött på sina egna då och då. Det mesta jag gjort under detta projekt är väl att tänka, jag vände vred på deras information de givit mig angående deras stil och intressen. Det är väl det som är det jobbigaste tycker jag, att komma på idén och fullfölja den. Att Sebastian tyckte om transformationer snappade jag upp och höll fast vid, men med Anne Marie var det länge oklart.

Jag tänkte länge på det här med beröring, Anne Marie vill gärna känna på allt. Men nja...vad skulle det vara då? Och när jag inte kom på något som var bra så släppte jag det och gick vidare. Hon är ju dansk. Och jag är skånsk. Så jag har väl förfäder som är danska, troligtvis. Sedan ser jag Danmark väldigt fint ifrån vår strand hemma i Helsingborg. Mm...men nä. Usch så långsökt! Och plötsligt ville jag fånga hela henne i en bild, hela hennes liv ville jag få ner på pappret. Men det gåår ju iinte! Så då kom det en dag då jag blev bortbjuden till Anne Maries hem och hon satte mig vid en vas med tulpaner och sa " om du målar av denna, så har du mig för jag älskar tulpaner!" Okej, tänkte jag och gjorde som hon sa med åtanken att hon tyckte om det lätta i akvarellen. Det blev en vas med tulpaner som var med en hyfsad lättsam akvarell. Det kanske inte speglad precis Anne Marie, men det är i alla fall inspirerat av henne och hon blev glad när hon såg den.

Sebastian då? Jo, jag hade ju detta med transformationerna och sedan när folk fick veta att jag även hade Sebastian som projektkompis, så sa nästan alla att det tänkte på en av de första målningarna han gjorde här på skolan; en flicka vars hår blev spagetti. Någonstans där kände jag väl att jag också ville göra en tjej vars hår blev något annat. Jag började tänka på djur. Vilka djur har långa svansar som kunde se ut som hår...på något vis? Det gick inte så bra. Släppte tanken och kom på garn och blev glad igen! Min första tanke var en tjej vars hår blev garn som stod i en skog där det fanns djur överallt och som på något vis smälte in i träden, som illusioner. Ehm ja. Det kändes för rörigt och plötsligt inte alls Sebastian. Så då tänkte jag(igen) att jag gör tjejen som att hon stickar hennes hår. Det är intressant hur jag förändrades under denna process. När jag ritar mina egna teckningar, så bryr jag mig inte så mycket om jag slinter eller om det blir fel färg, för jag tänker "jaja, jag vänjer mig". Men jag visste ju att Sebastian absolut inte tänker så och jag ville ju fånga Sebastians perfektion. Jag kom ju inte i närheten, men för mig var det ett stort steg. Att ge en bild så mycket tid har jag aldrig gjort tidigare, men det har lärt mig en väldigt massa.

Detta projektet har varit väldigt kul tycker jag. Jag har fått lära mig saker om mig själv som är väldigt bra att veta!

// Amanda

2011-02-05 @ 18:27:27 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tankar! Anne Marie...

Niclas kom till mitt bord igår och frågade mig om hur jag tänkte.. Tänker?? Ja om upphängningen av projektet..!!
I mitt huvud var jag inte alls där än.. Hade haft många förvirrade tankar om hur vi 3 i vår lilla grupp, Sebastian, Amanda och jag skulle på något sätt få Pröva, avpröva och få 3 par skor att passa till oss.. till mig! En skrämmande metafor, som jag har förhållit mig till på ett lite "roligt" sätt .. ett lite distancerat sätt, men verkligheten trängte sig på och det blev utmanande och faktisk lite roligt.. och faktisk seriöst!
Tankar, ja.. pratade med Niclas hur jag har det med mitt arbete.. överförte lite tanker om språkinlärning.. Många forskare menar, att det är viktigt för barn att få sitt eget språk helt utvecklat INNAN man lär sig nya, annars riskerar man att barnen blir halvspråkiga .. försökta jämnföra med min konst, som i hög grad är präglat av att inte vete hur jag vill uttrycka mig.. Och hur skall jag så gå in i andras uttrycksform/sätt ?? .. MEN det är ju inte det samma.. Här är processen viktigare än resultatet .. !! Och i min process, att försöka sätta min in i .. bli inspirerad av .. måla som men med eget "fingeravtryck" har det varit roligt och givande och jag har lärt mig något.. känner jag.. Jag är inte konstnärligt "halvspråklig" .. knappt något språk alls, men med famlande glädje processer jag mig fram....
Och walking i Amandas och Sebastians skor har varit givande på både ett mänskligt och konstnerligt sätt!!
PS En liten kommentar till det som på blogget som så ut som en exessornas arbetssöndag, var egentlig en hel dag, många timmer med prat, eftertanke, glädje och måleri (och ett pytte glas vin) .. så blev resultat kass, så var I ALLA FALL inte glaset skyld!!

2011-02-03 @ 11:30:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Walking in your Shoes/Louise nr 3 och nr 2

Nu har jag äntligen provat Louise skor och gått några steg in hennes riktning. Vi tänker så olika när det gäller konst så att i början var utmanningen riktigt överväldigande. Det gick bättre när jag hade intervjuat Louise - då kunde jag se en ljusning, möjligheter. Jag har tagit fasta på Louise intresse i "haut couture", mode och illustration. Hittills har Louise varit väldigt sparsam med färg, mest svart-vit, sedan lite bleka färger. I intervjun uttryckte hon att hon tycker om alla färger men har svårt att använde dem. Jag frågade henne om hon hade något emot om jag använde lite mer färg. Själv luter jag allt mer och mer mot starka färger (det är något som har kommit med åren). Här har jag tagit det lite försiktigt med färg för att inte avskräcka. Louise tycker också om mycket vit papper - hon vill skapa "space". Jag har gnagat en del på det vita på pappret men ändå finns en del vita kvar - vilket det i vanligt fall inte gör hos mig. Ock så ränderna. Var kom de ifrån? Ljusningen blev två idéer efter intervjun. Den ena idén blev aldrig utfört och den andra (som blev tre verk) hade med ränder att göra. Jag ville ta en model i randiga kläder och se vad det skulle ge för mönster om man lade dess randiga kläder i olika vinklar - som i en kaleidioscope. Att klippa isär modellen i randiga kläder var också ett sätt att använda det vita på pappret och skapa space. Varsågod Louise! Jag hoppas att försöken inte föll för långt ifrån dina skor.

Nr. 3: Du tycker inte om när modellerna rör sig för mycket. Här står modellen
rakt upp och ner - men ändå finns det rörelse på pappret!

Nr. 2: Inte lika rörlig!

2011-02-03 @ 11:11:37 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Hej målerilinjen!

Hej Målerilinjen!

Nästa vecka kommer jag till Kyrkerud — då ska vi ha en veckas illustrationsworkshop som uppstart till ert sagoprojekt. Jag hoppas att ni är peppade på att arbeta med bild i förhållande till text, ett högt tempo och ett öppet samtal om era arbeten.

När vi ses på måndag morgon skulle jag tycka att det vore roligt att få veta lite mer om er — vad ni är intresserade av och vartåt ni strävar. Jag vill att ni tar med er:

Något som symboliserar ert arbete eller förhållningssätt (helt öppet för tolkning)
Något som inspirerar er
Ett arbete ni har gjort under året som ni är särskilt nöjda med

Bästa hälsningar Alexandra

PS. Här har jag besvarat samma frågor för att presentera mig själv eftersom jag ska resa med lätt packning:

Mitt arbete och mitt förhållningssätt (kan ses i omvänd ordning)
Inspiration
Ett eget arbete som jag gillar

2011-02-02 @ 17:21:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

OJ!

ojdå nu hände nått!

p.s
testar färg.
ds.

PUSS
Amanda

2011-02-02 @ 16:14:39 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kerstin

Tadaaa!

Det blev inget tovat och inget gjutet, men det blev en del målat. Efter mer prat med Kerstin så ändrade jag mina tidigare idéer. Jag fick en känsla av hur hennes stil var och blev mer insatt i hennes måleri än det hon tidigare gjort i textil och betong. Jag har föstått att hon har testat väldigt mycket roligt och väldigt olika saker på andra folkhögskolor, allt från magdans till betongjutning. Hon är väldigt öppen för nya saker, men sätter sin egen prägel på det. Att följa en uppgift till punkt och pricka är hon inte helt bekväm med, det ska finnas en frihet också. Det är något som syns i hennes måleri också tycker jag, friheten alltså. Hon gör det fort, helst inget petande och med en lite grövre pensel.

Jag kan nog se en liten likhet till det jag själv gör, men den senaste tiden har jag upptäckt att jag blir petigare och har gärna ganska mycket och skarpare kontraster, vilket har varit svårt att släppa. Projektet har medfört att jag inte bara lärt mig mer om Kerstin utan också om mig själv.

Jag har utgått från det Kerstin tycker om, natur och de blå och gröna färgerna, när jag valt motiv. Där skiljer vi oss åt också lite, tror jag iaf... Jag skulle antagligen inte måla dessa motiv om det inte varit för det här projektet.

Nu är jag tom i huvudet och har inget mer att tillägga, men jag känner mig iaf klar med projektet :)

Hej på er / Lisa

2011-02-02 @ 12:26:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

"GOD MORGON KAMRATER!"

Så är vi i slutet av projektet. Det börjar bli dags att ta av sig Marias stora, färgglada skor och hoppa tillbaka i mina egna. Det har varit roligt att jobba med (som) Maria. Vi har pratat en hel del och själva tänkandet bakom resultaten är det som givit mig mest. Vi har pratat om det mesta och ingenting. Hittat likheter och olikheter. Senast idag märkte vi att ranunkel ligger oss båda nära hjärtat. Hon är väldigt inspirerande och jag ska nog fortsätta vandra bakom henne ett litet tag till.

Om man ser på resultatet så hoppas jag att man både ser Maria och Jenny. Min version av Ållga ser ut som något jag skulle kunna ha gjort utanför detta projektet. Men för mig är det inte bilderna isig som är det viktiga. Utan tänket bakom, Marias idéer och framför allt sätt. (Som jag nämnde i ett tidigare inlägg.)

Något annat som är intressant är att se hur Maria har tolkat mig, vad hon har valt att fokusera på. Att det skulle vara hur jag slänger skräp hade jag aldrig trott...

//Jenny