Anne Marie och Sebastian
Känner att jag är någon dag försen med att redovisa här på bloggen hur mitt arbete med Sebastian och Anne Marie var, men kände att det kunde vara kul att skriva ner och sen ville ju mamma också veta!
Det har varit himla kul att ha Sebastian och Anne Marie som "projektkompisar" eftersom vi är så olika, men ändå lika. Det har varit väldigt roligt att pröva på deras skor, då man blir trött på sina egna då och då. Det mesta jag gjort under detta projekt är väl att tänka, jag vände vred på deras information de givit mig angående deras stil och intressen. Det är väl det som är det jobbigaste tycker jag, att komma på idén och fullfölja den. Att Sebastian tyckte om transformationer snappade jag upp och höll fast vid, men med Anne Marie var det länge oklart.
Jag tänkte länge på det här med beröring, Anne Marie vill gärna känna på allt. Men nja...vad skulle det vara då? Och när jag inte kom på något som var bra så släppte jag det och gick vidare. Hon är ju dansk. Och jag är skånsk. Så jag har väl förfäder som är danska, troligtvis. Sedan ser jag Danmark väldigt fint ifrån vår strand hemma i Helsingborg. Mm...men nä. Usch så långsökt! Och plötsligt ville jag fånga hela henne i en bild, hela hennes liv ville jag få ner på pappret. Men det gåår ju iinte! Så då kom det en dag då jag blev bortbjuden till Anne Maries hem och hon satte mig vid en vas med tulpaner och sa " om du målar av denna, så har du mig för jag älskar tulpaner!" Okej, tänkte jag och gjorde som hon sa med åtanken att hon tyckte om det lätta i akvarellen. Det blev en vas med tulpaner som var med en hyfsad lättsam akvarell. Det kanske inte speglad precis Anne Marie, men det är i alla fall inspirerat av henne och hon blev glad när hon såg den.
Sebastian då? Jo, jag hade ju detta med transformationerna och sedan när folk fick veta att jag även hade Sebastian som projektkompis, så sa nästan alla att det tänkte på en av de första målningarna han gjorde här på skolan; en flicka vars hår blev spagetti. Någonstans där kände jag väl att jag också ville göra en tjej vars hår blev något annat. Jag började tänka på djur. Vilka djur har långa svansar som kunde se ut som hår...på något vis? Det gick inte så bra. Släppte tanken och kom på garn och blev glad igen! Min första tanke var en tjej vars hår blev garn som stod i en skog där det fanns djur överallt och som på något vis smälte in i träden, som illusioner. Ehm ja. Det kändes för rörigt och plötsligt inte alls Sebastian. Så då tänkte jag(igen) att jag gör tjejen som att hon stickar hennes hår. Det är intressant hur jag förändrades under denna process. När jag ritar mina egna teckningar, så bryr jag mig inte så mycket om jag slinter eller om det blir fel färg, för jag tänker "jaja, jag vänjer mig". Men jag visste ju att Sebastian absolut inte tänker så och jag ville ju fånga Sebastians perfektion. Jag kom ju inte i närheten, men för mig var det ett stort steg. Att ge en bild så mycket tid har jag aldrig gjort tidigare, men det har lärt mig en väldigt massa.
Detta projektet har varit väldigt kul tycker jag. Jag har fått lära mig saker om mig själv som är väldigt bra att veta!
// Amanda
Kommentarer
Postat av: anne marie lindberg
ser först detta idag.. så fint skrivit..och bilderna blev jo så bra.. tack min hjärtevän!!
Postat av: Namn
Sådana fina bilder! Flickan som stickar är underbar.
Trackback
